Fick samtal från sjukan att jag skulle komma och ta om några prov. Har senaste tiden haft väldigt ont i ryggen och magen, så jag har varit på en miljon provtagningar och röntgen. Nu ringer alltså STD och vill att jag ska ta om prover. På frågan varför, får jag inget direkt svar, sköterskan visste inte riktigt, läkaren hade bara bett henne ringa.

Okey, de har säkert slarvat bort något prov. Alla provsvar skulle ju komma på posten OM det var något tokigt. Bestämmer tid samma dag och åker dit. Väl där möts jag av en läkare, en sjuksköterska och en kurator... Vad är det här? Får gå in i kuratorns rum, väl där börjar läkaren berätta att han är överläkare på infektion. Ditt hiv test har kommit tillbaka, och det är positivt. Han måste skämta med mig. HIV testet gjorde jag ju bara för att dom frågade om jag ville, jag är väl inte sjuk?! Tyvärr hade jag fel.

Dom pratade massor, "nu finns bra behandlingar, du kommer leva tills du blir gammal bla bla bla". Min enda tanke var "Hur dör jag så snabbt och smärtfritt som möjligt?" Vem har smittat mig? Hur ska jag berätta för min sambo, vem har jag smittat?

Efter ca 45 minuter ansågs jag vara så stabil att jag kunde få åka hem. Det första jag gjorde var att ringa min ena syster och stortjuta. Snälla, jag har fått  veta att jag är hiv positiv, min sambo kommer att kasta ut mig, snälla får jag bo hos er?

"Men herregud" var min älskade systers första kommentar. Klart du får men tror du verkligen han gör det? Ja, jag var helt övertygad, han kommer hata mig. Sen kom de bästa orden "jag önskar du inte var för långt borta för en kram".

Hem, börja planera för hur jag skulle berätta. Samtidigt som jag sitter och tokgråter ringen min allra bästa vän. Hon hör att något är på tok och jag häver det ur mig "jag är hiv positiv". Hon är verkligen min bästa vän och jag visste att hon inte har fördomar och att hon skulle och kommer att stötta mig.

Min plan för att berätta för min sambo är att han ska få komma hem, vi ska sätta oss ner och jag ska försöka berätta så smidigt som möjligt. När han öppnar dörren är det första han frågar " vad har hänt" och jag häver det ur mig. Hans reaktion? "Jag älskar dig, vi fixar det här"